Teemu Lehmusruusu:

Voyage to the Bottom of the Sea

14.–30.1.

Teemu_Lehmusruusu_2

Varifrån kom dessa drömmar som var så främmande för pojkens sanna natur?
– Hermann Hesse, Narcissus och Goldmund

Vad är det vi söker när vi söker kärlek? Är kärlek ett föråldrat begrepp i vårt egoistiska och artificiella urbana samhälle? Vad är romantik i vår tid? Varför är kärleken så svår?

In Search of the Magical Other består av fotografier, anteckningsböcker och två videoverk. Titeln kommer från den psykologiska litteraturen och hänvisar till det som är känt som the Eden Project – ansträngningen att hitta den perfekta andra som kan fylla upp tomheten och göra en hel och lycklig. Denna benägenhet kan ses som en strategi för att undvika ansvar för sin egen framgång och förmåga till kärlek, empati och individualitet. Den är dömd att falla på sina orealistiska förväntningar. Arbetet har sitt ursprung i en Vipassana meditationsteknik jag tog del av under en tiodagars retreat i södra Sverige sommaren 2009. Jag blev förvånad över hur många olika typer av visuella intryck och litterära ideal om kärlek och sexualitet som dök upp i mitt medvetande i den icke-kommunikativa tystnaden. Pornografiska bilder, mediemiljöns estetik och dussintals romantiska filmer, böcker och berättelser, liksom erkända, klassiska operor som jag hade sett i min ungdom rördes allt ihop till vad jag kunde kalla min egen känsla av kärlek och sexualitet. Av de fyra metoder som används i psykoanalysens teori har jag använt mig av den fria associationen när jag har fotograferat i Skandinavien, Frankrike, Italien, Holland och Egypten, utan att censurera och förminska mina egna tankar. Personerna i bilderna varierar från okända personer till vänner och självporträtt. I en del av dessa verk, som tillkom under en tidsperiod på ett och ett halvt år, har föreningen av det dokumentära och det fiktiva varit ett tema. Från detta omfattande material väljer jag en ny helhet till varje unikt utställningsrum. I musiken till Illusia kortfilmen hörs ett utdrag från den svenska kompositören Erik Enockssons produktion.

Idén till Hur kan kärleken bete sig så här är en två-kanals projicerad installation, som utöver de drag som beskrivs ovan, härstammar från en konsthistorisk föreläsning. Konstforskaren Marja Lahelma höll ett föredrag i Bildkonstakademin om konstnären som ett tema i konsthistorien. Det var obekvämt att i 1700-talets romantik känna igen egenskaper i mig själv. Människan, och kanske framför allt bilden av mannen, som är föråldrad i många avseenden, bor i mig idag. Den bilden innehåller egenskaper som attraktionen till sorg och den inre världen, samt det desperata försöket att presentera dem som något vackert. Det är inget annat än en passionerad, destruktiv längtan och idealisering av det förflutna. I synnerhet känner jag igen mig själv som 16-åring i distansrelationen till min första kärlek, där vår kärlek och saknad övergick till det extrema. Jag gav de resterande bitarna av vår intensiva brevväxling till dramaturgen Taija Helminen som skapade en anonym, fiktiv historia baserad på det autentiska materialet. Skådespelarna Saara Kotkaniemi och Jose Viitala fick första gången de såg texten läsa upp den för varandra. Samtidigt dokumenterade en uppsättning filmare situationen. Tillsatte aktörerna själv sina egna personliga upplevelser? Var går gränsen mellan det personliga och det universella? Kan gamla känslor och tankar nås, även när de uttalas med ens egna ord? Vilken roll spelar rädsla i kärlek? Hur kan evig kärlek ta slut?

Utställningens namn kommer från en 1960-tals amerikansk, science fiction film.

I samarbete med: Jorma Saarikko ProAV Oy, Mediakeskus Lume, YLE Elävä arkisto

Gångna program

2017

2016

2015

2014

2013

2012

2011

2010

2009

2008