Tanja Koponen:

The inside is the outside

6.–29.1.

Motsatsförhållandet mellan insida/utsida har varit ett av de mest centrala oomstridda antagandena inom den västerländska metafysiken. Det har okritiskt format allt tänkande från antiken fram till våra dagar.

Insidan har stått för det positiva. På insidan har anden ansetts vara närvarande i sig själv. Den har betytt säkerhet, stillsamhet. Vår inre röst är inställd att fungera som ett skydd mot den yttre värld som väcker oro och osäkerhet.

Det inre har kunnat ses som hemmets ljuva vrå, hemmet, vars gränser måste försvaras från den kalla yttre världens hot. Jag själv inom mig kommer att försvara allt det egna mot det som finns på utsidan.

Kan insida och utsida uppfattas på något annat sätt? Jacques Derrida har försökt sig på det i sin produktion. Kanske kan man först vända på det hierarkiska motsatsförhållandet, efter vilket insidans och utsidans betydelser kunde förändras en aning, färgas av varandras olika sidor.

Kanske är insidan alltid på ett visst sätt utsidan? Kanske är utsidan alltid redan i någon bemärkelse på insidan? Kanske är ingenting fullständigt uteslutande på insidan? Sättet, på vilket vi skiljer mellan insida/utsida, kommer att få betydande politiska följder.

Veli-Matti Saarinen
Översättning: Sofia Aittomaa

Gångna program

2017

2016

2015

2014

2013

2012

2011

2010

2009

2008