Virpi Stjerna:

The Autumn Takes

19.2.–7.3.

framsida_195x110-virpi_stjerna

För mig är musik det viktigaste som finns. Jag skulle vilja säga någonting ädlare och artigare, men i verkligheten, då jag har känt mig ensam, övergiven och sorgsen, har jag inte haft någonting annat än musik. När depressionen skymmer sikten kan man lyssna på trösterika ord och bekanta melodier och minnas sådant som är betydelsefullt.

P.J. Harvey, en av mina favoritartister, sade i en intervju: ”That’s what I love about being a writer of music, I feel that it’s purpose really is served best when the listener makes what they desire from it, and reads their own world and their own story into it”.

Eftersom andras konst rör och berör mig – ibland till och med räddar allt – så hoppas jag att mina bilder skulle göra detsamma. Jag vill att mina bilder lever sitt eget liv, så att betraktaren kan se delar av sitt eget liv i dem och reflektera sina egna känslor och upplevelser i det han eller hon ser. Jag skulle vilja att mina bilder kunde berätta för människor om deras egna känslor, och kanske till och med ge dem tröst, så att de inte behövde vara ensamma med sina tankar.

Ibland orkar man inte leva eller finnas till. Denna känsla är hopplöst svår att beskriva i ord. Den måste avbildas.

I mina bilder har jag samlat betydelsefulla stunder ur mitt liv, platser och människor. Jag har försökt föreviga stunder av vacklande lugn och välbefinnande och samtidigt bearbeta psykiskt illamående och självdestruktivitet på ett lätt sätt. Jag strävar efter balans, hittad eller konstruerad, mellan depression och livsglädje.

Min relation till fotografering är för tillfället ganska tydlig. Även om jag inte vet vad jag håller på med finns det någonting logiskt och kontinuerligt i denna vaghet. Att fotografera är ett tvång som föds ur behovet att samla och spara, men också ur viljan att förmedla känslor. Jag vill visa för bildens objekt hur viktig Den, Han eller Hon är. Jag kategoriserar sällan människor, föremål eller platser. I mitt huvud hör vissa saker tydligt ihop, som borttappade medlemmar av samma familj. Min uppgift är att samla dessa bitar och foga dem samman.

Virpi Stjerna (f. 1976 i Helsingfors) avlade sin kandidatexamen i fotografi vid avdelningen för fotografikonst vid Konstindustriella Högskolan år 2009. Hon har tidigare deltagit i grupputställningar i Helsingfors, detta är hennes första privatutställning. Hon studerar vid magisterprogrammet i fotografikonst vid Aato-universitetet Konstindustriella högskolan i Helsingfors.

Gångna program

2017

2016

2015

2014

2013

2012

2011

2010

2009

2008