Pia Strang:

Sista sommaren

20.2.–8.3.

I barndomens somrar doftar huden av sand och om det regnar går man till biblioteket eller springer naken ute. När man går ut, släpper fönstret in ett slöjaktigt ljus i trapphuset och den steniga trappan, som gårdskarlens fru vaxade för en stund sedan, känns kall och ren under tårna. Väggarna i trapphuset har också målats om efter att Heikkinens Marjo och jag hade ritat på väggen i trappan. Topi-setä kastar Sisu-pastiller från sin balkong, men inte åt pojkarna och han berättar att han är ensam. Markus Alanisula är rädd för spöken i vessabyttan och pissar i byxorna i skogen intill och Satu Nevala måste spela fiol fast det är vackert väder. På vår gård bor det tre som heter Pia, iso-Pia, pikku-Pia och jag. Iso-Pia sitter på fönsterbrädet och lyssnar på musik, pikku-Pias pappa är schizofren och min pappa flyttade till den ljushåriga kvinnan.

I utställningen Sista sommaren blickar jag tillbaka till barndomens oskyldiga tid, stunder och stämningar då allting var enkelt och okomplicerat.

Verken består av bilder broderade för hand. Som bakgrund för bilderna utnyttjar jag vardagsestetik från 70–80-talen; textilier, mödraförpackningsfiltar och dylikt som skapar känslor och väcker minnen till liv. Jag har använt mina egna, mina barns och min fars barndomsfoton och plockat ur och fokuserat på detaljer och stämningar i dem.

Alla verk i utställningen har bakom sig en specifik berättelse som fungerat som grund för själva verkets uppkomst.

Totalt har det gått åt över 400 meter tråd.

Gångna program

2017

2016

2015

2014

2013

2012

2011

2010

2009

2008