Text på samiska nedan.

Gränsdragning

För dryga hundra år sedan sökte det självständiga Finland sin plats och sitt sätt att vara. Vissa av de riktlinjer som vid den tiden drogs upp har fortfarande en inverkan på samernas ställning.

I slutet av 1800-talet började tanken om dagens nationalstat utformas. Den är på många sätt utmärkt, men har också fört med sig diverse bekymmer. Ett exempel på dessa problem är att nationalstatens och ursprungsbefolkningens intressen och rättigheter ofta står i konflikt med varandra. Den här typen av konflikter har uppstått runt om i världen, också i Finland.

Finländarna uppfattar sällan kolonialismen som en del av Finlands historia. Ändå kan finska staten skäligen beskrivas som en kolonialmakt inom landets gränser.

Den samiska konstnärsaktivisten Jenni Laiti beskriver situationen så här: ”Finland slet oss loss från vårt land och berövade oss rätten till det. Finland exploaterade och våldtog, raderade vårt minne, vår historia”.

”Med kolonialismen följde kulturell assimilering och tvångsförflyttningar. Det har tagit länge att få tillbaka ens en del av det som gick förlorat, och ändå fortsätter vi gradvis att försvinna”.

Konsten kan tänkas ha ett värde i sig, vilket innebär att den görs för sin egen skull. Å andra sidan kan konsten anses vara ett verktyg vars avsikt är att förändra publikens tankar. Då erbjuds rentav en möjlighet att förändra världen. Kan ett sådant verktyg samtidigt vara konst, om det används av en aktivist?

Aktivisterna har hittat talrika nya sätt och kanaler för att driva sina frågor i 2000-talets föränderliga mediemiljö och samhälle. Ibland kan det vara en bra idé att göra bilder som leker med propagandans bildvärld, och sprida dem på sociala medier. Ibland kan det vara motiverat att ordna demonstrationer med djuren – och fotografen – som enda åskådare. Det kan också finnas orsak att förevisa dessa handlingar som konstverk i ett galleri.

Alla verk i den här utställningen faller någonstans mellan konst och aktivism.

Det skulle vara ett misstag att definiera verken som enbart konst eller aktivism. Det är fullt möjligt att de är två olika saker samtidigt. Ett verk kan vara både konst och aktivism, utan att någondera sidan dämpas.

I den här utställningen är det verkligen lönlöst att fundera på vilket fack varje verk ska placeras i. Det som upphovspersonerna haft att säga är mycket mer väsentligt än kategoriseringen.

Vad kan betraktaren få ut av att se den här utställningen? En tanke som förhoppningsvis väcks, är att vi kan se tillbaka på det självständiga Finlands gångna århundrade, och samtidigt tänka på hur det kommande seklet ska bli.

Vi har själva ansvaret för att se till att vi lär oss av våra misstag. Inlärningsprocessen börjar när vi blir medvetna om att dessa misstag existerar.

Jari Tamminen