Gränsdragning:

Rájágeassin

14.8.–6.9.

Bild: Jonne Sippola.

Samisk samtidskonst och aktivism

 

Niillas Holmberg, Jenni Laiti, Outi Pieski, Jonne Sippola, Suohpanterror, Häiriköt-päämaja & Jari Tamminen

 

Text på samiska nedan.

 

Gränsdragning

För dryga hundra år sedan sökte det självständiga Finland sin plats och sitt sätt att vara. Vissa av de riktlinjer som vid den tiden drogs upp har fortfarande en inverkan på samernas ställning.

I slutet av 1800-talet började tanken om dagens nationalstat utformas. Den är på många sätt utmärkt, men har också fört med sig diverse bekymmer. Ett exempel på dessa problem är att nationalstatens och ursprungsbefolkningens intressen och rättigheter ofta står i konflikt med varandra. Den här typen av konflikter har uppstått runt om i världen, också i Finland.

Finländarna uppfattar sällan kolonialismen som en del av Finlands historia. Ändå kan finska staten skäligen beskrivas som en kolonialmakt inom landets gränser.

Den samiska konstnärsaktivisten Jenni Laiti beskriver situationen så här: ”Finland slet oss loss från vårt land och berövade oss rätten till det. Finland exploaterade och våldtog, raderade vårt minne, vår historia”.

”Med kolonialismen följde kulturell assimilering och tvångsförflyttningar. Det har tagit länge att få tillbaka ens en del av det som gick förlorat, och ändå fortsätter vi gradvis att försvinna”.

Konsten kan tänkas ha ett värde i sig, vilket innebär att den görs för sin egen skull. Å andra sidan kan konsten anses vara ett verktyg vars avsikt är att förändra publikens tankar. Då erbjuds rentav en möjlighet att förändra världen. Kan ett sådant verktyg samtidigt vara konst, om det används av en aktivist?

Aktivisterna har hittat talrika nya sätt och kanaler för att driva sina frågor i 2000-talets föränderliga mediemiljö och samhälle. Ibland kan det vara en bra idé att göra bilder som leker med propagandans bildvärld, och sprida dem på sociala medier. Ibland kan det vara motiverat att ordna demonstrationer med djuren – och fotografen – som enda åskådare. Det kan också finnas orsak att förevisa dessa handlingar som konstverk i ett galleri.

Alla verk i den här utställningen faller någonstans mellan konst och aktivism.

Det skulle vara ett misstag att definiera verken som enbart konst eller aktivism. Det är fullt möjligt att de är två olika saker samtidigt. Ett verk kan vara både konst och aktivism, utan att någondera sidan dämpas.

I den här utställningen är det verkligen lönlöst att fundera på vilket fack varje verk ska placeras i. Det som upphovspersonerna haft att säga är mycket mer väsentligt än kategoriseringen.

Vad kan betraktaren få ut av att se den här utställningen? En tanke som förhoppningsvis väcks, är att vi kan se tillbaka på det självständiga Finlands gångna århundrade, och samtidigt tänka på hur det kommande seklet ska bli.

Vi har själva ansvaret för att se till att vi lär oss av våra misstag. Inlärningsprocessen börjar när vi blir medvetna om att dessa misstag existerar.

Jari Tamminen

 

 

Rájágeassin

Badjelaš čuohte jagi dassái go iehčanas Suopma ozai báikkis ja vuogis riikan, de dahkkojuvvojedje válljemat, mat váikkuhit ain otnábeaivvege sámiid dillái.

1800-logu loahpabealde hápmašuvvan idea dálá nášunalstáhtas lea máŋgga láhkai buorre, muhto dat lea maiddái buktán morrašiid máilbmái. Ovdamearkan sáhttá máinnašit dan, mo našunalstáhtta ja dan siste ealli eamiálbmogiid ovddut ja vuoigatvuođat leat dávjá vuostálagaid. Dát vuostálasvuohta oidno birra máilmmi, maiddái Suomas.

Suopmelaččat hárve jurdilitge ahte kolonialisma livččii oassi Suoma historjjás, muhto dakkár jurdda lea boastut. Suoma stáhta sáhttá buriid ákkaiguin govvet maiddái kolonialisttalažžan rájáidis siste.

”Suopma gaikkui min luovus eatnamisttámet ja rivvii vuoigatvuođaideamet dasa. Suopma geavahii ja illástii, dat sihkui eret muittuideamet, historjjásteamet”, sápmelaš dáiddár-aktivista Jenni Laiti cealká.

”Kolonialisma buvttii kulturassimilašuvnna ja bággofárremiid. Lea bistán guhká oažžut ruovttoluotta oppa oasige das mii lea massojuvvon, ja ain lea dilli dakkár, ahte mii massit iežamet dađistaga bihtáid bihtáid mielde.”

Dáidaga sáhttá oaidnit daninassii mávssolažžan, dáiddan dáidaga dihte. Dáidaga sáhttá maiddái oaidnit bargoneavvun, man ulbmilin lea nuppástuhttit oaidni dahje vásiheaddji jurdagiid, vejolaččat vel su máilmmige. Muhto leago dat bargoneavvu, juos dan geavaha aktivista?

2000-logus ovttat láhkai nuppástuvvi mediabirrasis ja servodagas aktivisttat leat gávdnan olu ođđa dábiid ja kanálaid ovddidit áššiideaset. Muhtimin sáhttá heivet stoahkat propagándagovaiguin nu ahte dat leat juohkin láhkai sosiálamedias. Nuppe vuoro fas lea buoret lágidit miellačájáhusaid doppe, gos geahččin leat dušše meahcieallit – ja govvejeaddji. Sáhttá leat buorre maiddái buktit dáid dáiddabargguid museai.

Buot dán čájáhusa govat gártet gosa nu dáidaga ja aktivismma báruid gaskii.

Dáid dáiddabargguid meroštallan dušše dáiddan dahje dušše aktivisman livččii boastut. Lea áibbas vejolaš, ahte dat leat seammás guokte eará ášši. Dáiddaduodji sáhttá leat sihke dáidda ja aktivisma, eaige dat geahpet goabbat guoimmiska fámu.

Dán čájáhusas ii leat mearkkašupmi das, man jovkui guđege dáiddaduodji gullá. Olu deháleabbo go kategoriijaide juohkin, lea smiehttat dan, mii dahkkiin leamaš dadjamuššan.

Mii dán čájáhusas de loahpa loahpas báhcá geahčči millii? Sávvamis aŋkke jurdda das, ahte seammás go geahččat maŋos guvlui iehčanas Suoma vássán jahkečuođi, de sáhttit smiehttat maiddái boahttevaš jahkečuođi.

Min ovddasvástádus lea fuolahit, ahte oahppat dahkkon feaillain. Oahppanproseassa álgá das, go mii šaddat diđolažžan, ahte dakkár feaillat leat.

Jari Tamminen

 

 

Gångna program

2020

2019

2018

2017

2016

2015

2014

2013

2012

2011

2010

2009

2008