Corinna Helenelund:

natt igen

25.11.–18.12.

corinna_1280

Natt Igen är en introspektion i form av en mjuk textilinstallation som har skepnaden av ett anatomiskt rum i rummet. Utställningens skulpturer skiftar i olika nyanser av rött och Helenelund vrider på skala och proportioner på ett sådant sätt att de bildar ett drömlikt landskap som ligger bortom logiken och vår kultiverade värld; en surrealistisk skog av inälvor som samtidigt är både lustfylld och motbjudande.

Natten är stunden vi förknippar med vila, återhämtning och drömmar. Konturerna och färgerna försvinner, detaljnivån blir så gott som obefintlig. Hela den medvetna sidan i människan lägger av och man låter sig upplösas in i en tomhet; in en positiv frånvaro. Endast kroppens autonoma funktioner är i gång. Under vilan stiger rudimentära processer som andningen, blodflödet och matsmältningen upp till ytan.

Den här typen av primitiva dimensioner som finns i vilan har Helenelund också funnit i sitt eget konstnärliga arbete. Hon ser konsten som en process som pågår i bakgrunden; som något som växer till sig och blir en del av hennes autonoma nervsystem. Som ett icke intellektualiserande organ som pulserar utanför hennes egen kropp. Det tar ibland formen av något som påminner om en hand och som leder henne in i skymningen, in i natten och vidare in i en värld där allt är möjligt. I terrängen där Helenelund rör sig ser inte det tänkande ögat. I skapandets stund är det det inre seendet som får bitarna att falla på plats.

Helenelund har stundvis ett naivistiskt uttryck i sina skulpturer och det finns en sida i utställningen som nuddar vid 80 talets tanke-experimentella body horror filmer. I vilka människokroppen förvrids, löser upp sig och smälter samman med objekt i omgivningen. I Helenlelunds utställning ser man detta i form av organiska former och mönster som koraller, blodådror, lungor, muskler, tarmar och träd som intar gallerirummets döda ytor på ett vilt och uråldrigt sätt.

Corinna Helenelund (f.1985) bor och arbetar i Borgå och Berlin. Hon är utexaminerad MFA 2013 från bilkonstakademins linje för skulptur. Hennes senaste soloutställning I don’t know if it’s real but this is how I feel, på gamla Kaplans gården i Borgå 2015 fick ett fint mottagande och efter det har hon ställt ut bl.a. med Jupiter Woods på Interstate Projects i New York och i Rakvere i Estland. Under Baltic Circle festivalen kunde man även se hennes scenografi i föreställningen Father Fucker. Utställningen har genomförts med stöd av  Svenska kulturfonden, Koneen säätiö och Taiteen edistämiskeskus.

Markus Åström
Curator

Gångna program

2017

2016

2015

2014

2013

2012

2011

2010

2009

2008