Benjamin Orlow:

A long time ago, but somehow in the future

7.2.–2.3.

benjamin_sinne_4

Ett träsk är antropomorft  och kroppsligt. Det innehar en form av urkraft och befinner sig i ett orört ursprungstillstånd. Det är mystiskt och oberäkneligt och man anar något övernaturligt då man befinner sig i det, fiktivt och i verkligheten. Man kan sjunka in i det och försvinna, man finner saker som är helt bevarade och tusentals år gamla. Man vill plumsa i det och krama om gyttjan och stoppa in grenar i det för dess sega motstånd och långsamma sväljande.

Med platsen som utgångspunkt har jag letat reda på allt jag kunnat finna som utspelas där. Platsen har varit det enda kriteriet. Sedan har jag vävt ihop allt till ett omvänt narrativ där all handling sker parallellt och ständigt men samtidigt enbart är sammanflätat av var det utspelar sig. Som när man söker något och sedan finner alternativ som är mer eller mindre nära det man utgick från, men platsen man söker på är bestående.

Genom att jobba på detta sätt blir jag som upphovsman av helheten samtidigt åskådare och passiv mottagare av det jag hittar och hur allting faller på plats beror på vilka vägar jag följt och hur de saker jag funnit kan kopplas till varandra. Jag ser helheten bildas som ett kollage där bitarna själva styr hur de skall associeras med varandra och därefter placeras ihop helt intuitivt på basen av rytm och stämning. Som innehållsmässig utgångspunkt har jag använt mig av ändlösa timmar video av gäng som nöjesåker fyrhjulingar genom träsken. Deras nöjesfärder, som saknar någon uppenbar praktisk funktion eller nyttosyfte, kräver stora ansträngningar av dem själva och deras fordon. Det har en egen målsättning som uppnås genom en total hängivenhet till något primärt och känsloladdat. Till takten av deras färders rytm dirigeras alla de andra händelserna i filmen vars handling samtidigt är sammanhängande och splittrad.

Vidare härifrån har jag skapat skulpturer och tryck. I dem vill jag närma mig något jag upptäckte i filmen som uppstod utöver dess innehåll, konceptuella struktur och dess referensramar. Jag har intuitivt kollapsat objekt och bilder som gjort intryck på mig och fått mig att vilja bearbeta dem och kombinera dem med andra föremål och former. Utan ett eftersträvat uniformt formspråk, men med enhetlig effekt.

Gångna program

2017

2016

2015

2014

2013

2012

2011

2010

2009

2008